Posted by on 18 februari, 2017

Träningsbarhet

Otillräcklig träningsbarhet är den vanligaste anledningen till att man inte kommer vidare i sin utveckling.
Om funktionell träning är svaret på hur vi bör träna, vad är då frågan? Vanligt är att man börjar med ”vad”. Vad ska jag träna? Med kettlebells?

Men frågan borde inte vara ”vad” utan ”hur”. Hur ska jag träna upp de funktionella kapaciteterna så att jag kan få ut det mesta ur den träningsform eller de redskap jag väljer?

Att träna funktionellt

Definitionen funktionell träning skiljer sig åt beroende på vem man frågar.
För en sjukgymnast handlar funktionell träning om att återställa fysisk förmåga.
För en idrottstränare om att matcha idrottarens kapacitet med idrottens krav.
För de flesta som tränar på gym är funktionell träning mer ofta synonymt med träningsredskap som t.ex. kettlebells eller träningsformer som t.ex. crossfit.

Fitnessdefinitionen av funktionell träning ”att träna styrka i rörelser snarare än i specifika muskler”; Att genom en och samma övning träna styrka, rörlighet, balans och koordination för att klara av belastningar inom vardagen och träning.
Det låter bra, men är ytterst svårt, ofta omöjligt. Därför är resultatet av funktionell fitnessträning alldeles för ofta belastningsskador och överträning istället för en funktionell kropp.

För att kunna träna funktionellt krävs det att funktionen redan finns, att flera funktionella kapaciteter är tillräckligt utvecklade. Detta kallas träningsbarhet. Därför delar man i komplicerade idrotter upp den färdiga rörelsen i ett antal förövningar där man tränar de olika funktionella kapaciteterna var för sig.

Skillnaden mellan bicepcurl och kettlebell-swing

Skillnaden mellan t.ex. en bicepscurl och en kettlebell-swing är framförallt rörelsekomplexitet. Bicepscurl är en enledsövning som främst kräver en fungerande armbågsled och styrka i överarmens framsida. Träningseffekterna är ökad styrka/tålighet i muskler, leder, senor och ligament utan särskilt ökade krav på andra funktionella kapaciteter som t.ex. kondition, balans, koordination, stabilitet eller flexibilitet.

En kettlebell-swing är en flerledsövning som aktiverar de flesta av kroppens leder och muskler. Dessutom krävs bl.a. balans, koordination, tajming. Komplexiteten i en kettlebell-swing är därför avsevärt större. Större risk att göra fel, dvs ökad skaderisk och längre inlärning, dvs tid innan övningen ger maximal träningseffekt.

Om du kör en bicepscurl och en kettlebellswing med samma viktbelastning är kraftmomentet på lederna 400% högre vid en kettlebell-swing. Om det är bra? Kanske. En kedja är som bekant bara så stark som sin svagaste länk. Har man tillräcklig muskelstyrka och ledstablitet som krävs i alla leder som involveras i rörelsen så är det en effektiv övning. Men ju mer komplex en rörelse är desto fler förmågor, funktionella kapaciteter, måste samverka för att få ut rätt träningseffekt. Den ökade kraften tillsammans med rörelsekomplexiteten ökar risken för felträning och överbelastningsskador.

De positiva fördelarna med komplexa rörelser – dvs större progressivitet i träningen – avgörs endas av förmågan att utföra dem.

All progression kräver träningsbarhet. Funktionell träning kräver bara mer.

 

Posted in: Phys.dev

Comments

Be the first to comment.

Leave a Reply


You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*