Posted by on 19 april, 2017

Det pinsamma

Det obehagliga ligger oftast i rädslan för hur man ska bli bedömd av andra. Sanningen är nog att man dömer sig själv hårdast. Alla har börjat någonstans, någon gång. De flesta kommer ihåg det. Om det var så att alla var vältränade, felfria och vid blomstrande hälsa skulle ju inte gym behövas, eller hur? Av alla jag mött som väl har tagit mod till sig – tjocka som smala – och gått iväg till ett gym är det inte någon som bekräftar att de skulle ha blivit utstirrade eller negativt särbehandlade. Jag är övertygad om att du kommer att mötas med välvilja och respekt om du väl tar dig dit.

50% av alla svenskar är överviktiga. Endast 7% av alla som skulle behöva träna gör det. Procenten ”snygga” på gymmet utgör en ytterst begränsad skara – och om dom intresserar sig för någonting så är det troligtvis dem själva.

Var ska jag träna?

Motiverade människor kan träna överallt. Men för att träning med endast kroppsvikten ska vara rolig och variationsrik krävs ofta en redan god styrka. Ser du inte redan möjligheterna att träna bicepscurl med bokstöden eller göra chins i trappräcket hemma är det inte troligt att hemträning är något för dig. Även om det ”endast är 495 kronor” på en plastmoj från TV-shop. Gå till ett gym. Prata med en PT.

Hur hittar jag motivationen?

Lägg motivation i resultatet, inte i aktiviteten. De flesta som börjar tränar har inget mål. Att gå till gymet är inget mål, vilket resultat träningen syftar till är däremot det. Har du inget mål med träningen är chansen att du lyckas obefintlig.

Träna funktionellt

Jo, det har blivit en trend som hälso-gurusarna gjort allt möjligt av. Gå inte på det. Funktionell träning är inte en pryl eller en metod. Vad det egentligen innebär är att träningen är individ- och situationsanpassad träning. Det vill säga efter dina mål och förutsättningar just nu.

Det är inte roligt att träna

Träning är som brysselkål – somliga tycker att det är gott på riktigt, men de allra flesta tycker inte det smakar något vidare. Det finns de som bestämt hävdar att träningen är rolig, men efter att ha tränat människor i mer än 20 år så kan jag säga att flertalet människor, det gäller såväl nybörjare som yttersta elit upplever någon grad av motighet. Att träna innebär att försöka bli bättre på något man är dålig på. Aldrig kul att känna sig dålig. Att bli utmattad och misslyckas. Till det kan man lägga det faktum att om man på riktigt tycker att det är roligt och stå och dra i ett rep bör man se över sitt liv i övrigt.

Det finns två problem med att träningsindustrin försöker sälja sina tjänster med sitt ”det-är-så-kul-budskap”:

  1. De når inte dem som anser att man inte kan gå normalt pga träningsvärk, att kippa efter andan eller att bli genomsvettig inte är kul.
  2. De som ändå går på det och motvilligt släpar sig till gymet märker snart att så jämra kul var det nog inte i alla fall – och slutar. Förklara annars varför 80% av alla som köper gymkort slutar.

Resultat är roligt

Att klara något man inte kunde förut kan var helt vansinnigt, fantastiskt tillfredställande. Att en dag ha en förmåga man inte hade förut; att springa Lidingöloppet, att dra 130 pannor i bänkpress, att jaga sina barnbarn runt gården eller sätta världsrekord.

Att känna sig stark och stabil. Att bli av med muskelvärk, ont i ryggen eller sänka sina stressnivåer är helt klart förknippat med en lustkänsla. Därför tränar man. Därför tycker man det är kul. Men brysselkål blir nog fan aldrig gott hur nyttigt den än må vara.

Posted in: Personal Opinion

Comments

Be the first to comment.

Leave a Reply


You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*